
Alster
Dikter av Alice Johansson Holma
försökte hålla mig över ytan
en dag
en jävla dag
kan jag väl få må bra?
orkar inte
vill inte
kära moder
ta mig igenom det jag lever i
dra upp mig
jag har nått botten
kära moder
visa mig vägen
visa mig vart jag ska gå
för att komma upp
kära moder
lyssna på min bön
även fast det är den första jag ger
är den viktig för mig
jag har insett att jag behöver någon
någon som kan leda mig genom livet
kära moder
finns du där ute?
dumpa din kille
det står överallt på stan
lämna
stick
orden bränns i huvudet
du borde verkligen inte stanna
han är inte bra för dig
fan
fuck you
jag får väl ändå bestämma själv vem som ska krossa mitt hjärta?
med rött hår och fräknar
hon är höstens fallna löv
med blå ögon och ett vanligt namn
hon är vårens sprungna blommor
med dålig humor och det lättaste skrattet
hon är vinterns första snö
med t-shirt, jeans och en slarvig tofs
hon är livets melodi
håll mig
tills tårarna torkar in i din tröja
håll mig
tills min kropp slutar skaka
håll mig
tills mina tankar lämnar ångesten
håll mig
tills tryggheten omfamnar mig
håll mig
håll mig
håll mig
tacka mig inte för att jag ger dig min kropp
kolla upp mot himmelen
och tacka vem det än är du tror på
för att jag skapats
tacka dom för att jag är din